Pakistan 2021
Rapport från pakistan av Rosa och Sonja. Klicka på bilden för att se hela.
Här har vi möte i Phular Wala Kasur. En härlig samling som prisar Gud i lovsång på Pakistanskt vis och hängiven bön. Här fick vi förmånen att dela Guds Ord med folket.
Fint att se Sonja som varit söndagsskollärare i många år plötsligt befinna sig på golvet sittande hos barnen.
Denna kväll skulle vi åka hem till en av de äldste i församlingen. Där samlades en cellgrupp för kvinnor och vi skulle åka dit för att vara med på mötet. När vi kom dit så kändes det nästan som att träda in i apostlagärningarna. Där var kvinnor överallt som satt på golvet och sjöng lovsång i full kraft.
Detta är Nesreem. Hon är utbildad lärare och rektor för centret. Tillsammans med sin man tar de hand om ledarna och koordinerar arbetet. Hon är även rektor i den nystartade skolan för 50 barn på området Wadana Brick Kiln.
Nu befinner vi oss mitt på arbetsplatsen på tegelbruket Wadana Brick Kiln. Så här ser de olika tegelbruksområderna ut. Så tragiskt att se att hela familjer arbetar här och ingen har möjlighet att komma loss från skulden om ingen hjälper dom. Många av dem betalar av genom arbete från generation till generation. Utsatthet, fattigdom och ingen röst. Ingen utbildning och utbredd analfabetism. Oerhört tragiskt.
Många ville ha förbön. Och Gud svarar på bön. Vi fick se flera helande när Gud grep in. En utav kvinnorna blev helad ifrån gallsten. En man blev helad från ett infekterat sår på foten. En annan gravid kvinna hade aldrig känt sitt barn röra sig i magen. Läkaren hade sagt att de måste snart göra något. När vi lade händerna på henne och bad kände hon sitt barn sparka till för första gången. Detta var en del av de vittnesbörd vi fick höra.
En utav dagarna fick jag förmånen att döpa 13 st både män och kvinnor. Vilken heder!! Så fint att se den ödmjukhet, gudsfruktan och överlåtelse som fanns hos dem alla. Att bli kristen i Pakistan är både utmanande och många gånger både svårt och farligt. Förtröstan på Gud blir en livstil. Känner enorm ödmjukhet inför vad Gud gör och för det pakistanska folket.
På kvällen efter dopet hade vi ett öppet kvällsmöte utomhus. Ca 200 pakistanier kom och vi fick predika de goda nyheterna om Jesus Kristus. Joh 3:16 var grunden för kvällen att Gud så ”älskade” varje människan att Han gav det bästa Han hade – sin egen Son. I Gud har vi en ljus framtid. En sanning i livets alla skeende och även i Pakistan.
Här får vi vara med och inviga den nya skolan för 50 barn. Dessa barn arbetar på tegelbruken men kommer alltså nu att få möjlighet att gå i skolan. Här vänds deras historia. Här öppnas möjligheter att förändra sin framtid, inte bara för sig själv utan för hela sin familj. I vårat land och kultur är detta en självklarhet och rättighet. I dessa barns livsvärld är det – ett mirakel.
Sammanfattningsvis blev vi behandlade som drottningar vart vi än gick. Kransar, blommor, kläder och hyllningar. Lite ovanligt för oss men detta är de sätt som detta helt fantastiska folk visar oss sin heder.
På varje plats predikade vi. Predikade hopp. På varje plats uppmuntrade vi. På varje plats visade vi vår kärlek. Såsom sig bör. Gud älskar detta land. Gud älskar detta folk. Vilket privilegium att få vara här.
Vi träffade Asmas team av ledarkvinnor den sista kvällen innan hemfärd. Oj vilket gäng. En riktig arme av bönekvinnor. Fyllda av tro och överlåtelse till Gud och Guds Rike. Vi träffade Asmas team av ledarkvinnor den sista kvällen innan hemfärd. Oj vilket gäng. En riktig arme av bönekvinnor. Fyllda av tro och överlåtelse till Gud och Guds Rike.
Denna kväll bjöd Sonja hela gänget på mat, fantastiska bakverk och fina presenter. Så fina gåvor från Sonjas vän Noomi som blev enormt uppskattat