Inlägg nr 10 – Maryam

Hembesök till fadderbarn, SOHA-arbete & Bönemöte

Hej vänner! Det är Maryam som skriver bloggen idag. Mina klasskompisar har redan åkt tillbaka till Stockholm, det känns konstigt utan dem. Jag bestämde mig för att stanna en vecka till och Jobba med SOHA (Smile of Hope Afrika) och jag tänkte uppdatera er lite om vad jag gör här och vad Gud gör för nationen.

Dagen började med att jag fick äta afrikansk frukost; Rolex och Jackfrukt. Rolex är en slags äggomelett blandat med grönsaker, rullade med afrikanskt bröd och jackfrukt på sidan, en stor färskfrukt som är saftig med en speciell smak, antingen syrlig eller söt.
Efter det åkte jag taxi (minibuss), där man sitter väldigt trångt till varandra och det är så varmt att man svettas så fort man kommer in i bussen. Jag var med SOHA-teamet från City Church Kampala. Det tog nästan en timme att komma fram för det var mycket trafik, och trafiken här i Uganda är kaos. När vi var framme vid stationen tog vi Boda Boda (motorcykel), det var så läskigt att jag höll hårt i benen på Melanie som satt bakom mig på sätet ända fram. Folk tittade och skrattade åt mig och ropade muzungo (vit) när jag satt på Boda Boda, det var farligt men det var kul!

Vi mötte upp fadderbarnet och gick vi tillsammans med henne till hennes hem och träffade hennes mamma och syskon. Vi pratade och tog upp SOHAs rapport. De brukar besöka barnen några gånger om året för att se hur det har gått med den hjälp de får från sina faddrar, både när det gäller skola, mat, kläder, vård etc.  Så vi gick igenom hennes rapport och såg till att allt stämde med all informationen vi har. Vi gick igenom frågor och jämförde hur det har varit från år till år. Flickan vi mötte idag, berättade att hon har blivit bättre i skolan, vi hade ett mentorsamtal med flickan och hennes mamma. Jag fick rapport om familjens hälsa, skolan, jobb för de senaste året. Vi hade en trevligt förmiddag tillsammans och sen fortsatt vi till nästa familj. Denna familjen bodde väldigt fattigt, fem stycken i ett lite rum. Huset höll nästan på att falla ihop. Barnen går i skolan och har blivit bättre i skolan och det har gått bra med hyran, men mamma söker jobb för att kunna stå på egna ben och försörja familjen. Vi fick vägleda henne och uppmuntra henne.

Efter att vi var klara med hembesöken fick vi vänta i två timmar för att komma tillbaka till CCK.  Vid 19-tiden var vi framme, och då hade bönemötet med Pastor Willberforce redan börjat. Kvällen avslutades med bön för väckelse och Love Encounter-konferensen vi hade före veckan.

Jag upplevde frid och glädje för de familjer vi besökt, även om det inte var det finaste och fräscht man sett. Jesus förändrar varje persons hjärta och man ser hur folk längtar och hungrar efter Guds kärlek och hoppas på ett bättre liv. Jesus ändrar inte bara människor här utan han förändrar mig också och han lär mig alltid något nytt varje dag under min tid här i Uganda.

Saligt är det folk som har Herren till sin Gud, det folk han har utvalt till sin arvedel. – Psalm 33:12

Inlägg nr 9 – Linnéa

Homecoming

Hej på er allihop! Jag heter Linnéa Lundberg och har tilldelats äran att skriva om sista dagen av vår missionsresa i Uganda. I skrivande stund sitter vi på del ett av två av vår färd hemåt, alltså på planet mellan Entebbe och Doha.

Denna måndagsmorgon fick vi två alternativ. Jag valde att följa med till en marknad i centrala Kampala, tillsammans med fyra andra från vårt svenska team och två från det ugandiska. Där låg vi i ordentligt för att hinna handla så mycket som möjligt på våra halvgenerösa cirka 20 minuter där. Vi fick även öva på våra prutningstalanger – vilket ofta kändes löjligt, för har man framgång i att pruta ner något från 12 000 till 10 000 shilling så har man sparat sig knappt 5 svenska kronor. Men nog sparade vi några kronor alltid.

Ni som undrar vad det andra alternativet var behöver inte fundera längre. Citat: ”Vi bara stekte och hängde i poolen.” En annan inflikade då att det var lite halvdisigt idag. Tråkigt kan tyckas. Men jag tror det var en del röda nackar som var tacksamma över det. Vi som åkte till marknaden hann bara ”steka” en väldigt kort stund innan vi var tvungna att checka ut. Sedan hängde vi kvar på hotellet i drygt två timmar till för att äta av lunchbuffén för sista gången och umgås till det var dags att åka till flygplatsen.

Vi har alltså haft en väldigt lugn och skön dag. Och nu sitter vi som sagt uppe i luften och har snart lagt denna fantastiska missionsresa bakom oss. Här uppe har vi pratat om hur resan vidgat vår bild av afrikansk kultur, av människor och inte minst av Gud. Vi har fått uppleva lovsång och gudstjänster vi inte är vana vid, och erfarit hur Gud talat till oss genom detta och vi har förstått att våra sätt inte är de enda rätta sätten. Vi har fått se Gud hela och upprätta människor på fantastiska sätt, så som bara Gud kan. Vi bär med oss fina minnen och värdefulla erfarenheter. Tack Uganda för denna gång. Tack Gud för det lokala teamet som ordnat allt så bra och tack för allt som Du gjort. Och tack till alla er som följt med oss i vår resa genom denna blogg och ännu större tack för era böner.

Jag är säker på att hela teamet instämmer när jag säger att platsen och människorna verkligen landat på en speciell plats i hjärtat. Om ni som läser detta också berörts i hjärtat och känner att ni också vill göra något för Butabika och människorna som bor där så vill jag tipsa om Smile of Hope Africa (http://www.soha.ug/). Där kan du för 30 USD i månaden förse ett barn med skolgång, kläder och två måltider om dagen. De ser också till att barnet får grundläggande sjukvård om det blir sjukt. Man kan även ge engångsdonationer om man hellre vill det. Jag ber er av hela mitt hjärta att åtminstone fundera på detta. Jag har själv mött flera barn som väntar på en fadder genom SOHA. Du kan bidra till att ge ett av dessa barn en framtid att hoppas på.

Vi har även en Maryam som stannar kvar en vecka till i Uganda för att hjälpa till på just SOHA. Håll ögonen öppna så kanske det dyker upp ett trevligt blogginlägg från henne. Over and out. Guds välsignelse till er alla.

Bild kommer

Inlägg nr 8 – Charlotta

Säga hejdå

Hej på er!
Idag är det jag, Charlotta, som skriver en liten beskrivning av dagen.
Det är söndag och sista (hela) dagen i detta land, på denna resan. För mig blev detta första Afrika-resan, men förhoppningsvis inte den sista. Så fort vi steg av planet fick jag känslan av hemma, hemma i själen. Så redan nu längtar jag efter möjligheten att få komma tillbaka.

Sista resan på den skumpiga vägen till gudstjänsten i kyrkan där vi fick dansa rejält, bland annat till ”Dance in the Holy Ghost”. (Lite segt blev det ändå, med tanke på att det var närmare 30 grader varmt inne i tältet..)
Tack och lov för vatten! Denna veckan har Gud fyllt på med väldigt mycket vatten, inte bara försett oss med vatten i flytande form.

En känslomässig berg-och-dalbana har det varit hela veckan, klimaxet kom nog idag. Det blev ett känslosamt avslut på gudstjänsten när hela församlingen står framför oss och uttrycker ”we love you so, so much, please come back” (vi älskar er så mycket, snälla kom tillbaka!). Inte blev det lättare när vi skulle välsigna barnen och sedan säga hejdå. Det kändes hjärtskärande att se barnen gråta, samtidigt som man känner sig så djupt tacksam över att ha fått tillfället till att vara här. Att så lätt få kontakt med barnen, få tjäna Butabika och både ge och få så mycket kärlek till och av alla.

Kvällen avslutades med större delen av gänget på ”Ndere center”. Ett kulturcentrum med uppvisning av olika danser från olika stammar i Uganda. Väldigt mäktigt att få sitta nästan längst fram under hela föreställningen och se allt, höra trummorna och äta av en grillbuffé.
Gott! Bra avslut att få dansa järnet med alla gäster och alla aktörer. Svettigt, hög ljudvolym och mycket dans (som har blivit ett mer eller mindre konstant läge vid detta laget).

Vi har vant oss vid livet här, men jag tror att många trots allt längtar efter att få komma hem.
Jag vill inte säga hejdå, så jag väljer att säga på återseende..

Bild kommer

Inlägg nr 7 – Rasmus

Missionärslunch, nationell TV & seriösa förseningar

Hej, hej, hej! Rasmus Sehlin heter jag och jag ska skriva lite om vad vi var med om igår (fredag).

Dagen började med sovmorgon vilket var väl behövt efter att ha kommit hem till hotellet vid fyra på natten (anledningen till den sena hemkomsten kan ni läsa om i förra blogginlägget som Ida skrev). Egentligen skulle vi haft något som kallas ”One on one prayer” på förmiddagen men eftersom vi blivit hembjudna på lunch av ett missionärspar så förändrades planerna lite. Paret, som heter Reignald och Deborah, bor ganska högt upp på ett berg där utsikten verkligen är vacker. Paret var jättetrevliga och gästvänliga och jag tror att alla uppskattade att få en lite lugnare dag och bara få vara.

Efter rundvisning, snacks, lunch, glassande i solen och spontan lovsång med bongo-trummor så rullade en till bil in på gården. Vissa av ledarna yttrade fraser som ”he’s here” och ”he’s arrived”, spänningen växte. Vi samlas i vardagsrummet och Deborah berättar att denna man som kommer är deras överraskning till oss. In i vardagsrummet kommer Big Sam och hans kameraman. Big Sam har ett tv-program som sänds på söndagar, programmet har 8-9 miljoner tittare. Wilberforce, Thorvaldsson, Carol, Evelina och Dennis blev intervjuade och fick dela vad Gud har gjort och hur gött vi tycker det är att vara i Uganda. Sjukt att vi får vara med på nationell TV! 

Efter att allt var inspelat så sa vi ”hej då” och hoppade in i bussen igen. Vi lämnade deras hem vid 17:00 och gav oss iväg mot hotellet. Resan till hotellet tar vanligtvis en timme men p.g.a tung trafik så var vi vid hotellet först vid 19:00. Mötet började 18:00 så vi var ganska sena. Snabbt in, byta till långbyxor, ut igen och iväg. Vi, tillsammans med Wilberforce (som skulle predika), kom fram en och en halv timme sent. Vi kommer dit, det är fullt ös i lovsången och det är mycket folk. Det blir ett riktigt bra möte med mycket glädje, fem helade, bra budskap från Thorvaldsson och mycket förbön.

Mötet slutar vid 22:00. Då har vi varit där två och en halv timme – vilket känns långt – och församlingen har varit där i fyra(!) timmar.

Tillbaks till hotellet, käka middagsbuffé och bums i säng. Nu är det lördag och jag lämnar över stafettpinnen till Tabita. Vi har det bra i Uganda. Vi är peppade på Health Camp (läs imorgon) och vad Gud kommer göra där. Gud är god!

Ysh! Ysh! Ysh!

Inlägg nr 6 – Ida

Hembesök, förbön och live-tv

Det är torsdag och Ida som skriver. Tröttheten har nu slagit till med full kraft efter många intensiva och varma dagar här i Kampala. Vi matas ständigt med intryck av diverse slag som verkligen rör upp mycket i oss, så att åka hem oberörd från den här resan är en omöjlighet.  

Efter frukosten begav vi oss ut i slummen för att dela ut matpaket, be för människor och sprida ryktet om Love Encounters väckelsemöten och healthcamp. Vi gick i grupper om tre, med en från CCK som kunde hjälpa till att översätta då människorna vi mötte ofta hade mycket begränsad kunskap i engelska. Lika begränsad som deras materiella välfärd, det vill säga nästintill obefintlig. Jag slogs av öppenheten hos dessa människor, de delade frikostigt med sig av vad de brottades med såväl psykiskt som fysiskt och de välkomnade oss in att se deras hem. Ett hem bestående av fyra väggar gjorda i lera blandat med något slags sädesslag på 10 kvadratmeter som fyra till sex personer samsas om. Nu såhär i regnperioden rinner hemmen mer eller mindre bort på natten pga att det inte finns någon isolering. Golven är blöta- ja ni kan ju tänka själva, det är inte världens mest hälsosamma plats att bo på.  

Vi fick be för många olika saker men de mest återkommande böneämnena handlade just om ekonomiskt genombrott och att bryta fattigdomsanden. Vi fick se människor bli helade från krämpor av olika slag och människor som fick hopp tillbaka. Vidare på kvällen efter lunch vittnade vi om det som vi varit med om under utdelningen av matpaketen för att sedan starta veckans andra väckelsemöte. Vi såg flera människor komma som hade hört om Love Encounter genom vårt utdelande av matpaketen och att vi delat ut flyers tidigare i veckan. Det är kul att jobbet inte är förgäves och att Gud verkligen drar i människorna här. Flera människor tog sitt absolut bästa beslut i livet- att ge sitt liv till Jesus. Praise be to God! Vi åkte tillbaka till hotellet för en snabb middag för att sedan åka vidare till Miracle Center för att gå på nattmöte där Robert Kayanja predikade. Vi blev upptagna på scenen och Daniel introducerade oss för samlingen och berättade mer om vad vi gör i Uganda. Det var maffigt och märkligt på samma gång när man inser hur många människor som nås av denna sändning. Någon i klassen nämnde något om att det är cirka 45 miljoner som kollar på livesändningarna från Miracle Center- vet inte om jag riktigt vågar tro det eller om det mer handlar om att jag inte kan greppa den siffran. När vårt besök närmade sitt slut bjöds det in till frälsningsbön. Det var många som gensvarade och många demoniska manifestationer uppträddes. Manifestationerna uppträdde på ett helt annat plan än vad jag sett tidigare men det var lärorikt och intressant. Jag slutar aldrig förundras över hur verkligen den spirituella är och hur viktig befrielsetjänsten är. Det blev en lång dag och vid klockan halv fem kunde lampan släckas. Fridens liljor! 

Praying for Sweden in Uganda #ibiosiuganda

Känslan när man är med på nationell TV i Uganda! #otippat #ibiosiuganda

Publicerat av Daniel Thorvaldsson den 1 april 2017

Inlägg nr 5 – Evelina

Matpaket, flyers och väckelsemöte

Hej ibiosiugandabloggen, det är Evelina som skriver och det är onsdag. 

Dagen började med en stadig frukost och en ”bumpy ride” till kyrkan som vid detta laget börjar kännas bekant. Väl framme möttes vi upp av teamet från cck. Första timmen var till för teambuilding och det lektes lekar så som viskleken som tex fick ”vegetable salad” att bli ”God is a banana” och det bads för dagen.

Efter lekandet delade vi upp oss i fem grupper, tog med oss matpaketen och klämde in alldeles för många människor i alldeles för få fordon. Vi begav oss ut i slummen. Uppdraget var att sprida Guds kärlek med matpaketen och på så sätt öppna upp till att dela evangeliet och be för människor. 

Att få gå på några utav Kampalas smalaste och smutsigaste gator var något nytt.
Att bli inbjuden i det enklaste av hem där 7 personer delar på samma yta som min etta var ögonöppnande.
Att få se människor ge sina liv till Gud efter att ha lyssnat till ett kort vittnesbörd var överraskande.
Människorna här är utsvultna i dubbel bemärkelse. 

Efter en snabb lunchpaus var det dags för utdelning av flyers, precis som igår, inför kvällens och nästgående kvällars kvällsmöten. Bussen överfylldes återigen och vi for till en marknad i närheten där det myllrade med folk. Alla fick 1 centimeter flyers i handen och blev uppmanade att komma tillbaka till bussen tomhänta. Precis som igår var det inte en enda person som inte tog ett flygblad.

Fram mot kvällen var det väckelsemöte. Hela City Church Kampalas blåa tält fylldes utav människor från församlingen och utav frukten från vår flygbladsutdelning. Vi var med och delade vittnesbörd från dagen och Willberforce och Daniel predikade. Många människor ville ha förbön för helande och befrielse och kön till scenen för att dela sitt vittnesbörd blev lång. 

Efter en lång och svettig dag kom vid tiotiden en trött men vederkvickt bibelskoleklass tillbaka till hotellet.

Det går inte riktigt att sätta ord på alla känslor som rör sig i mig just nu men det är mycket tacksamhet. Gud är en god Gud som bryr sig om sitt folk. Det är en sak som är säkert. 

Inlägg nr 4 – Sara

Buss & bön & bjud

Hej vännerna! 

Klockan är 19.15 och det skymmer i Kampala. Här på hotellet är stämningen på topp efter en fullspäckad dag i solen. Nybadade & glada sätter vi oss vid ett långbord på uteserveringen för att vänta in middagen. Det är dag fyra i Uganda & jag som skriver heter Sara Brynte. 

Imorse vaknade gänget upp till ännu en vacker dag. Vi har det verkligen bra här! Efter gårdagens regnstorm var vägen till City Church Kampala aningen skumpig, men ack så vacker. Jag älskar att allt är så färgfyllt här. Gräset är så grönt, himlen så blå & sanden så orange- fint för ögat, lycka i hjärtat. Här måste vi pausa lite och ge bussen & chaufför-Samuel en hyllning. De tar oss säkert genom den minst sagt intensiva trafiken. Här kör man på alla sidor åt båda riktningarna i alla filer, typ samtidigt. Bilar, bussar, mopeder, folk & getter om varandra. Coolt & spännande. Förutom att bussen har en skump-förmåga i världsklass (citerar Evelina från imorse ”det känns som att rida på en väldigt stor häst”) är dessutom bussens säten draperade i nån slags lila/vit-rutigt tyg med fållade kanter som påminner lite om mormors köksgardiner. Det är helt fantastiskt & bringar lycka till tillvaron. #älskabussen . 

Väl i kyrkan bad & lovsjöng vi tillsammans med teamet från CCK (City Church Kampala) och sen gick vi bönevandring i Butabika. Det var en go start på konferensen som drar igång imorgon. Gud har stora planer för den här staden och vi ber för frihet från all form av fattigdom som håller människor bundna. Jag är så förväntansfull att se Gud vända hopplöshet & misär till lovsång & dans, bryta bojor och ge liv i överflöd. Amen. 

På eftermiddagen stannade några i kyrkan och packade matpaketen som vi ska lämna ut senare i veckan (tack till alla er som bidragit ekonomiskt till det! Guld!) Resten av oss hoppade tillbaks i legend-bussen och for ut på stan för att dela ut flyers. Vi bjöd in till konferensen Love Encounter som startar imorgon. Det var snabba puckar- ut ur bussen- bjud in alla ni hinner på fem minuter- svara inte ja på eventuella frierier- försök att inte bli överkörd (klurigt när de kör på fel sida vägen) – in i bussen igen- lukta svett- krama barn- skratta mycket! CCK-teamet är världens mest välkomnande, omtänksamma, omhändertagande, härliga, roliga människor- tacksam att få tjäna tillsammans med dem! Vi fick många fina snabba möten med människor på stan, hoppas att många kommer till kvällsmötet imorgon så vi får träffas igen! 

Nu lyses natthimlen upp av blixtar, men ingen åska, märkligt tycker vi, undrar om det är nåt typiskt afrikanskt fenomen,, får väl googla på det och återkomma. Tack Jesus för en fantastisk dag, tack för solen & värmen, tack att du befriar & återupprättar. Du är läkaren, du är räddaren. Ditt namn är över alla andra namn. Du är herre & kung i Uganda. Imorgon är en ny dag till din ära Gud! Vi vill leva den för dig & älska människor med din kärlek. Butabika for Jesus! 

Inlägg nr 3 – Alma

Teambuilding med City Church Kampala

Alma heter jag och idag är det jag som är blogg-ansvarig. Kul kul!

Idag har vi haft teambuilding tillsammans med CCK för att vara redo inför love encounter senare i veckan.
Dagen var ungefär som en söndagsskolefest-dag fast med vuxna. SUCCÉ med andra ord!

Vi fick börja göra namnskyltar, hade vi smeknamn skulle vi skriva det och gärna rita något som hade med vår personlighet att göra. Vi är lite dåliga på att uttala varandras namn fortfarande men det var roligt. Tips från Kampala-teamet är att vid svårigheter med att uttala ”Sjö…” kan man istället helt enkelt drar ett kväljljud.

Efteråt körde vi en danslek som blev väldigt intensiv på grund av hettan och för att det vad väldigt många som var med. Min slutsats är att vill man bli vältränad i Uganda bör man bli kristen.

När lekarna och de olika sessionerna av taktiksnack och bön var klara började det regna. Så vi svenskar uppleva lite leriga vägar och Afrikaskyfall. Kul kul!

Under kvällen tog vi det lugnt och ett gäng åkte till marknaden. Det var kul när vi skulle växla pengar (Ida och Rasmus var växlingsansvariga) och Ida kom ut med över 1 dm tjock bunt med sedlar som motsvarade ca 3 miljoner Shilling. Spännande tyckte vi. Nu är vi trötta efter all dans och alla nya intryck och ska strax sova.

Imorgon känns det som att allt drar igång riktigt. Var gärna med och be för människorna vi kommer träffa och att vi ska vara lyhörda på Guds ledning/tilltal. Missa inte morgondagens inlägg och tack för att du finns!

Inlägg nr 2 – Samuel

Kampala kl 22:14

Jag heter Samuel och går IBIOS bibelskola i Citykyrkan och jag är med på missionsresan i Kampala.

Efter en lång hitresa med några oväntade förseningar var alla mycket trötta på lördagskvällen. Vi gick tidigt till sängs på vårt fina hotell efter en go middagsbuffé. Vi har blivit fantastiskt välkomnade av alla här, från att vi blev mötta på flygplatsen, på hotellet och i kyrkan. Alla är jättevänliga! Vi började dagen lugnt med frukost på hotellet innan vi tog bussen till söndagsmöte i Citykyrkan Kampala (CCK). Vi har en lagom stor buss där vi får plats alla 19 tillsammans med vår busschaufför, Samuel, som kör oss tryggt och säkert överallt. Kyrkan möts just nu i ett tält i Butabika, det område av Kampala som vi kommer att tjäna i under veckans konferens som heter Love Encounter. När vi kom fram möttes vi av folk från kyrkan och framförallt en hel del barn. De var blyga till en början men det gick fort över till raka motsatsen och flera av oss lekte med dem innan gudstjänsten började.

På många sätt var gudstjänsten lik gudstjänsterna vi har CKS i Stockholm. Pastor Carol ledde lovsång med fullt band och pastor Wilberforce predikade. Det blev lite av ett vittnesbördsmöte efter att en kille i 20-årsåldern kom fram på inbjudan. Han hade växt upp i ett kristet hem men av olika anledningar levt ett hårt liv med mycket problem utanför kyrkan under några år. Idag svarade han på Wilberforces inbjudan och kom tillbaka och var öppen med hela församlingen om sitt liv och hur han nu vänder sig till Jesus igen. Det var starkt och en av många saker som kändes osvenska idag. En kvinna blev även befriad från en ande av fattigdom och fick en nytändning i livet. Det blev påtagligt hur Gud verkar mitt ibland oss.

Efter en kort lunchpaus på hotellet bar det av till Kyambogo university. Vi skulle delta i en lovsångsgudstjänst som kallas Worship Experience men när vi kom fram till gudstjänstlokalen var det redan en gudstjänst som pågick. Vi gick in och blev ombedda att sätta oss på första raden av mötesvärdarna. Efter en bra stunds lovsång och en dryg timmas predikan drar Daniel med oss alla ut för att det är fel möte som dragit över en timme och för att fokuset var på väg ner. Strax därefter började det riktiga mötet, Worship Experience, och vi kan nog alla i klassen hålla med om att det var en riktig upplevelse. Mötet varade i ungefär tre timmar och lovsångsteamet gick aldrig ner under hela tiden. Lovsången var något som berörde mig på alla möten vi var på. Vi har fått lovsjunga Gud med hela vår kraft, i dans, klappar, höga rop och inte minst uthålligt! Efter ca en och en halv timmes lovsång (man har inga klockor på väggen som i Sverige) gick Wilberforce upp och ledde lovsången in i en stund av förbön och befrielse. Vi bibelskoleelever var med i förbönsteamet och fick betjäna de som kom fram på de inbjudningar Wilberforce gjorde. Över 10 personer gick fram och tog emot Jesus efter frälsningsinbjudan och många fler blev befriade från demoniskt betryck. Detta firade vi med ännu mer dans till bl a ”Dance in the Holy Ghost” innan mötet avrundades vid tiotiden.

Nu sitter jag på vår buss på väg hem för att äta middag med klassen. Det är uppsluppen stämning och det luktar svett efter all dans och en lång varm dag, men ingen är sur för det. Ikväll somnar jag gott, tacksam till Gud för hans godhet, för mina klasskamrater och för allt annat häftigt man får se och uppleva här! Imorgon väntar teambuilding med gänget från CCK och – Alma skriver här så missa inte det!”

Inlägg nr 1 – Daniel

Vi är framme och förväntansfulla

Prenumerera på CKS Nyhetsbrev

Här kan du börja din prenumeration av CKS Nyhetsbrev. Då kan du hålla dig uppdaterad på de senaste nyheterna som händer i församlingen!

Tack för din Prenumeration! Du är nu med i vår prenumerations lista och kommer få nästa veckas Nyhetsbrev.